Rosettas rosetter...

Det är en alldeles vanlig morgon i stallet. Hästarna frustar i sina boxar och äter sin goda morgonhavre. Plötsligt hörs ett hiskligt skrik från Rosettas box.

"Hjääälp!! Jag har glömt bort hur man knyter rosetter!" gnäggar hon så förtvivlat att det hörs ända ut på stallbacken.

Hästarna slutar genast att äta och rusar förskräckt fram till hennes box. Där står den olyckliga Rosetta och stirrar ner på en hel hög med röda sidenband som ligger utspridda över boxgolvet.

"Jag kan inte gå ut utan mina rosetter!  Och jag som heter Rosetta. Åh nej, det här går ju bara inte", flämtar hon. 

Rosetta tittar hjälplöst på sina vänner och skrapar ängsligt med hoven i boxgolvet.

"Vi måste ta hit veterinär Fred igen. Det här är ju allvarligt. Har du tappat minnet?" säger den förståndiga hästen Trofast bekymrat.

Veterinären är strax på plats i stallet för att undersöka Rosetta. Den snälla Blanka går in i Rosettas box och gnider tröstande sin mule mot Rosettas kind. När Veterinär Fred är klar säger han:

"Rosetta, du har en stor bula i huvudet. Hur har du fått den?"

Rosetta skakar lite på huvudet och ser olycklig ut.

"Hm, det kan ha varit igår kväll när jag halkade på dom hala löven utanför stallet. Jag tror jag slog huvudet i då, åh, jag minns inte riktigt" jämrar sig Rosetta. 

Veterinären känner försiktigt på bulan på Rosettas huvud och säger:

"Ja, du måste ha fårt en hård smäll i huvudet med den stora bulan. Det verkar faktiskt som du har tappat minnet. Det är därför du inte minns hur man knyter rosetter". 

"Åh, nej det var inte bra", stönar Rosetta och ser på högen av sidenband.

"Det är inte farligt, men du måste ta det lugnt i några dagar. Bulan kommer att försvinna och då kommer minnet tillbaka igen" tröstar veterinär Fred.

Men Rosetta är bekymrad och säger oroligt:

"Men vem ska knyta mina rosetter tills minnet är tillbaka då?"

Då räcker Blåfin fram två rosetter. Han har stått lite vid sidan av och tränat på att knyta rosetter och har lärt sig riktigt bra. Han gnäggar stolt och säger till Rosetta:

"Titta! Jag kan knyta dina rosetter åt dig tills ditt minne är tillbaka! Nu slipper du vara orosettig när du går ut!"

Rosetta är lättad och ger Blåfin en mjuk puff i sidan. Vilken fin vän han är! Nu är hon lugn igen. 

-Du ser allt ordnar sig, säger Blåfin och han är riktigt glad över att han kan hjälpa Rosetta med rosettknytandet dom kommande dagarna.